Vid andra världskrigets slut firade det befriade Europa att nazistregimens tid var över. En ny era började för de tyskar som levde inom Europas gränser och många fick uppleva ett efterlevande hat mot dem. På scen möter vi tre kvinnor som kom till Sverige efter kriget, vi får höra deras berättelser och vi får en inblick i hur förföljelse och diskriminering drabbar individer och grupper. Föreställningen – som bygger på två reportageböcker av Ylva Herholtz – är baserad på verkliga händelser och verkliga människoöden.

Med utgångspunkt från det som hände på 30-talet, med rasism, intolerans och där grupper ställs mot grupper, får vi med scenkonstföreställningen I Glömskans Land aningar om det som sker i vår egen tid.

I anslutning till föreställningarna finns det möjlighet till ett publiksamtal. I samtalet framkommer information om hur man engagerar sig och vilka möjligheter det finns att påverka och förändra.

 

Regi: Patrik Franke

Scenografi: Sten Jensen

Kostym: Ann Lottie Håkansson

Skådespelare: Ewa Carlsson, Pia Oscarsson, Gunilla Wiklund, Nadja Franke

Tidigare har vi spelat på följande platser:

Premiär Ö2 i Stockholm

Jönköping

Sala

Nora

Ljungby

Järfälla

Nyköping

Ulricehamn

Eskilstuna

Strängnäs

Arvika

Köping

Runmarö – Stockholms skärgård

                                                                            

 Vad vill vi åstadkomma med projektet?

Våra två tidigare projekt handlade om människans förhållande till miljön och klimatet. Med det här projektet går vi steget vidare och undersöker hur vi förhåller oss till ett förändrat samhällsklimat. Föreställningen vill ge olika bilder av att komma som krigsflykting till ett nytt land, hur diskriminering drabbar, samt skapa en positiv attityd till arbetet för ett mer inkluderande samhälle.

Vilka resultat ämnar vi uppnå?

Att öka engagemanget och intresset bland allmänheten för frågor som rör mänskliga rättigheter, nationalism och diskriminering, samt påvisa behovet av att människor engagerar sig i organisationer som värnar om dessa frågor.

Röster från publiken:

”Bra manus. Tänkvärt och smart. Bra skådespeleri!”

Staffan Aspegren Konstnärlig ledare, Smålands Musik & Teater

”Vilka fantastiska kvinnor i ensemblen! De var så duktiga. Som kvinna själv på 45 år blir jag lycklig i själen av att det är fyra kvinnor på scenen som berättar sin historia utifrån sina perspektiv, så som jag aldrig får höra annars. Missförstå mig rätt, den hade varit superbra med fyra män också, men då hade jag förmodligen känt igen historierna på ett mer självklart sätt. En ung man i min Amnestygrupp kom fram till mig efteråt och sa att han har läst så mycket om andra världskriget, men hade aldrig hört att kvinnorna var utsatta på detta vis. Vi pratade en stund om det och jag förklarade att vi har ju bara kunskap om halva befolkningens historia. Tack och lov kommer det fram mer och mer även om hur kvinnor haft det genom historien, men det är som det fortfarande inte är intressant. Dessutom pågår ju detta fortfarande runt om i världen, men ingen orkar riktigt ta tag i det. Det finns så många viktigare saker att ta upp än kvinnors utsatthet i världen.

Teatern var otroligt smart. Enkelt upplägg och modern med att det var en inspelning av en podd. Kul! Den var rolig och hemsk och väldigt bra. Dessutom älskar jag kopplingen till dagens Sverige, både hur vi inte pratar om vårt eget arv gällande nazismen och det rasbiologiska institutet till exempel, men också att vi idag skickar tillbaka unga människor i krig, liksom vi gjorde under kriget och åren efter.

Teatern väckte mycket hos mig och det ska bli ett sant nöje att utgå från den när jag ska försöka få ihop min studiecirkel. Som sagt, det kommer inte att bli svårt att koppla ihop den med mänskliga rättigheter idag och hur vi behandlar människor från krigsdrabbade områden än idag”

Clara Gustafsson Amnesty International Sverige

”Den föreställningen är väl värd att föras vidare, både i skolor och på andra scener; det är ju så angeläget att de stora händelser som både på historiskt och personligt plan präglat våra generationer inte glöms bort, att slutsatser dras, uppoffringar honoreras och misstag inte upprepas. Konkurrensen för att få fram detta budskap i bruset blir allt större, tillfällena ändå allt färre, men vikten att stödja gränsöverskridande tolerans, samarbete och samverkan allt större”

Leif H Sjöström Generalkonsul

”Pjäsen är bra och viktig. Den skapar stora möjligheter att i efterföljande samtal diskutera samhällsutmaningar som rör samhällsutveckling, strukturer och ansvar”

Hilda Forsell Amnesty International Sverige

”Fantastiskt bra!” Gunila Lindblom Konstnär

 ”Den kvinnliga skådespelarkvartetten Anki Larson, Ewa Carlsson, Gunilla Wiklund och Nadja Franke var med deras inlevelse och dramatiska gestaltning av yttersta klass. Patrik Frankes tolkning och känslan av skeenden ger en bra dimension”

Joachim Tiefensee Immigrant från Tyskland